lördag 14 februari 2009

Ho ho huvudet är tomt och bollen är rund!

"Tvivlet är vishetens början."
källa: Rene Descartes

Hoppas att de kan ligga någon sanning i detta. Men, jag är väl kritisk rationalist-anhängare (till skillnad mot Descartes) numera... Eller är jag det? T.I.N.A.- "There is no alternativ"!, säger min kloka professor. Vad vet jag och vem är jag i det stora hela?

måndag 26 januari 2009

Groda eller prins?

Telefonkatalogen för i år har kommit i lådan! Jag har någon slags hang up eller olat eller särintresse eller vad man nu kan kalla det. Jag vet egentligen inte varför eller hur det började. Men, jag gillar att läsa telefonkatalogen då den kommer med posten. Som tur är kommer den inte så ofta.

Jag brukar kolla mina kompisars telefonnr, så det stämmer. Och adressen oxå! Men det som är mest intressant är själva titeln. Alltså hur folk väljer att titulera sig. En av mina allra närmaste och mest kavata vän har i denna katalog fattat att han inte är odödlig (eftersom han brukar skriva självmordsinlägg i lokaltidningen med sitt namn utskrivet). Hans titel har tidigare varit rebell. Detta har han tack och lov tagit bort. (Jag är lite orolig för honom för han har så dålig kondition och springer allt för sakta för att springa ifrån elakingar)

Jag har tidigare titulerat mig groda i katalogen. Detta har jag tagit bort för ett par år sedan och ersatt med min äkta hälfts namn. Grodan blev till en prins kan man säga. Ganska fyndigt tycker jag själv. Ha, ha, ha...

fredag 23 januari 2009

Vackert!

Vissa tankar ligger kvar och skvalpar och uppfyller huvudet.
Jag tittade på Babel härom kvällen (Jo, visst jag var vaken så sent. Det som drog var givetvis en intervju med CJ Vallgern därav proriteringen: TV före en halvtimmas extra sömn), som presenterade att Abbas Mamma Mia höll samma versmått som Karlfelt (som jag för övrigt vill minnas att Emilia Fogelklou avgudade. Nej där har jag nog fel kom jag på- hon avgudade ju Heidenstam, så var det. Liksom alla kvinnor på Fogelstad anar jag) och Stagnelius skrev på. Det jag då frågar mig är om det vackra kan vara objektivt. Kant menade ju detta att estetiken förenar och bygger en social kollektiv känsla och skulle vara allmängiltig...

Björn eller om det var Benny i Abba menade att de hade en tanke om vart hooken osv skulle ligga i Mamma Mia, men att de inte följt eller hört talas om något versmått. Skulle inte detta kunna vara något som talar för Kant. Jag tycker att det låter logiskt. Ja, att det talar för Kant. Men att estetiken skulle kunna vara objektiv håller jag inte med om. Däremot ytterst kollektiv. Ju! Ja som mode- trender går i cirklar och influenser liksom ackumuleras och blir till trender. Kan det vara så... Ja, så borde det vara! Hejja Kant!

tisdag 20 januari 2009

Pek-C

Idag har jag lärt mig något nytt. Och lite konstigt, tycker jag. Satt på en spikning och kände mig dum då de pratade om den första peken... Peken!
Jag var förstås tvungen att blottlägga min dumhet och fråga.
Pek är en publicerad artikel. Ordet stod enligt min kloka professor för pekoral. Pekoral betyder dum människa eller litterärt verk som kännetecknas av oavsiktlig komisk effekt. Det var väl ytterst märkligt. Om jag någonsin i hela livet, mot förmodan skulle någonsin få en publicerad artikel vill jag då visst inte kalla den för pek! Då skall jag bara vara stolt och kalla den för mitt mästerverk, ha, ha!!!

Då så...

Språkrådet har koll på bondepraktikan... Om ni hade otur igår så vet vi varför!


Tykobrahedagar (ibland kallat egyptiska dagar eller förkastade dagar) är 33 otursdagar under året. Dagarna förtecknades i Bondepraktikan. I januari var t.ex. dagarna 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19 förkastade. Värst av alla dagar under året ansågs den 11 januari vara. Benämning tykobrahedag (Tycho Brahe-dag) är känd sedan början av 1800-talet. Den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe sägs ha fått i uppdrag av den astrologiskt intresserade kejsaren Rudolf II i Prag att fastställa vilka dagar på året som var mest otursamma. Brahe ansågs dessutom själv ha varit otursförföljd. Det är dock oklart huruvida tykobrahedag går tillbaka på något av detta eller mer allmänt syftar på Brahes verksamhet som astrolog och att vissa dagar brukar utpekas som olycksbådande i astrologin. Föreställningarna kring tykobrahedagarna var förr många. Var man född på en tykobrahedag levde man inte länge, och gjorde man det var det i armod, flyttade man eller bytte arbete var man alltid bedrövad och reste man utomlands kom man sällan hem igen och fick mycket ont utstå. Numera avses med tykobrahedag en dag då ”allting går snett” för någon.

Tykobrahedagar enligt Bondepraktikan:
januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12, 19
februari: 11, 17,
18mars: 1, 4, 14, 15
april: 10, 17, 18
maj: 7, 15, 18
juni: 6
juli: 17, 21
augusti: 2, 10
september: 1, 18
oktober: 6
november: 16, 18
december: 6, 11, 18.

måndag 19 januari 2009

pussipussgullesnutt kära kamrat!

Jo, en fundering som jag haft för något år sedan då jag läste Emilia Fogelklous brevväxling med några av sina vänner... Det tycktes mig underligt att de var så kärvänliga i tonen och i sättet att uttrycka sig i breven. För det var inte bara Emilia som skrev så. Först kunde jag tro att det var udda kärleksbrev skrivna till en kvinnlig käresta, men samma uttryck fann jag i breven till flera av vännerna.

Men, då jag sitter och läser på facebook och andra sidor kan jag idag slås av samma fenomen (till viss del). Mycket puss&gull och andra kärvänliga uttryck. Längtar man mer på avstånd? Eller skriver folk bara så? Är folk verkligen så kärvänliga? Det kanske bara är jag som är lite kall och hård i tonen? Det är ju fint att folk uttrycker så mycket ömhet. Om de menar det vill säga...

Vad har jag lärt mig på jobbet idag?

Satte mig ned för att fundera på vad jag lärt mig idag... Kom inte på något. Jo, att den avhandlingen som jag skulle skriva redan är skriven och så har jag längtat hem så att hela kroppen har värkt konstant. Mitt hjärta blöder och jag plågas då jag inte får vara med Jack!

När det känns sådär motigt brukar jag fundera lite kring olika Emilia Fogelklou-citat. Tänk att hon satt 1958 och skrev det som tröstar och får mig att fundera idag 2009. Hur i hela friden skall man få till något nerskrivet som skänker nytta och värme till framtiden? Hur som helst. Emilia plågades av kval, mindervärdeskomplex och kvinnligt missgynnande, så hon vet väl att lida och att lindra. Här kommer dagens citat som räddade min eftermiddag:

"Modet att vara sig själv är oeftergivligt villkor för meningsfylld verklighet genom mänskligt handlande. Men eftersom detta, att vara sig själv, endast kan ske inom ens egen tid, så leder det, med allt motstånd detta kan innebära, till bestämt avgörande att vilja leva blott i denna tid."(1958:99)